Ledare Yrkesfiskaren nr 5 -2013

Förbud mot utkast – en ändring av fiskeripolitiken som kräver tid och tekniska lösningar

Fiskenäringen står inför en förändring av EU:s gemensamma fiskeripolitik som är välkommen, men än så länge saknar de tekniska anpassningar för att göra politiken praktiskt genomförbar och lönsam för fisket. Jämförelsen görs politiskt med Norge, men likheterna stannar på den nivån. Vid en mer grundläggande jämförelse ligger de mest betydande delarna för fisket på teknik, incitament och praktisk hantering av utkastförbudet. Kan detta göras på samma sätt inom EU?
Utkastförbudet är en av de centrala delarna i den föreslagna nya fiskeripolitiken inom EU. Tanken är att ändra nuvarande påbud att kasta ut fisk till tvärtom – ett förbud att kasta ut fisk och ett påbud att landa all fångst. Den tidigare, och ännu gällande ordningen har sitt ursprung i att uppmuntra landning av fisk och skaldjur av bästa kvalitet och storlek, men får sägas ha lett till en mindre lyckad förvaltning av havets resurser. SFR har tillsammans med andra fiskets organistationer och med samma budskap som miljöorganisationer välkomnat omsvängningen av politiken – att på annat sätt uppmuntra samma sak – landning av rätt sorts fångster. Inspirationen till denna nya ordning kommer bland annat från Norge som har haft ett utkastförbud sedan många år.

Exemplet Norge
 Hur gör man då i Norge för att detta skall fungera för ett fortsatt, lönsamt och både små- och storskaligt fiske?
På den norska regeringens hemsida finns följande text på engelska som fritt översatt beskriver den norska utkastförbudsregimen:
”Det är viktigt att notera att utkastförbudet är endast en del av ett bredare, utvecklat paket av åtgärder genom vilket Norge, på ett pragmatiskt sätt, inte helt och hållet eliminerar problemet med utkast, så i vart fall minimerar utkastet. Det allra mest betydelsefulla är maskstorlek i fiskeredskapen, selektions regler, begränsningar av redskap, fredningstider, bifångstregler och minsta storlekar på fångsten samt utkastförbud. Huvudmålet är att skapa ett exploateringsmönster där uppväxande fisk sparas för framtida fångster och oönskade bifångster minimeras”

Genomsyras av pragmatism
Den pragmatism som genomsyrar den norska modellen för fiskeriförvaltning innehåller ett stort mått av hänsyn till att fiskenäringen måste, under det norska regelverket, även kunna utvecklas och skapa goda ekonomiska förutsättningar för näringen.
Om man återvänder i jämförelsen till den diskussion som pågår inom EU uppstår tre stora skuggor som skymmer utvecklingsmöjligheterna för gemenskapens fiske. Först och främst är ett kontrollregelverk redan beslutat under svenskt ordförandeskap år 2009 som i vissa delar tynger och hindrar en sund och annars ekonomiskt lönsam fiskenäring. Den frihet som skulle kunna skapas med ett utkastförbud och därtill hörande regelförenklingar, hindras redan i praktiken av vägningskrav, rapporteringskrav och pricksystem. Alla dessa pålagor måste anpassas och förhandlas om för att skapa den förenkling av regelverk och därmed utveckling av näringen som regeringen nu gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att redovisa.

Diskussionen i EU
Diskussionen inom EU (Ministerråd och Parlament) rör sig inte sällan kring beskrivningar som ”allt ska landas” och ”undantagslöst” och dessutom med krav på allt för hög takt i skapandet av regelverket.
Den tredje skuggan över EU:s fiskenäring är bristen på deltagande, förankring och ansvar för näringen själv att hantera motsvarande regelverk som finns i Norge. Den pragmatism och verklighetsanknytning som det norska regelverket – eller snarare förhållningssättet att minimera utkastförbud har i EU:s tappning blivit svart eller vitt, undantagslöst och stelbent och utan möjlighet till praktiskt genomförande.
Sättet att hantera en ändrad EU-politik bör ta mer intryck från Norge än bara politikens inriktning – även dess genomförande bör göras lika. Då följer logiskt av ett utkast förbud – återigen en välkommen utveckling av politiken – men den kan bara genomföras om
-       tekniska regler, kontroll och förvaltningssystem anpassas samtidigt
-       undantag för arter med hög överlevnad görs möjligt
-       undantag för småfisk
-       kvoterna skrivs upp till nivåer som tidigare beräknas ha kastats ut
-       minimistorlekar fortsatt används (precis som i Norge)
-       ändring av politiken genomförs samtidigt, på samma sätt, i alla områden
-       den praktiska tillämpningen blir lika för alla, både norska och EU-fiskare i gemensamma vattenområden
Under dessa betingelser kan ett utkastförbud uppfylla de politiska idéer som lett Norge till framgång även bli en framgång för svenskt, danskt och EU-fisket i stort.