YF:s ledare nr 1-2012

Ny europeisk fiskeripolitik formas nu

– hur passar den för svenskt fiske?

Reformen av fiskeripolitiken är nu inne i en intensiv förhandlingsfas som kommer att pågå under hela 2012. De centrala delarna av reformen handlar om hur beståndsförvaltningen kan bli bättre och mer långsiktig genom ett utbyggt samarbete mellan forskningen och fisket, som är den andra delen av reformen.

Näringens deltagande och inflytande genom rådgivande nämnder är ytterligare en central del, som syns i de förordningsförslag som lagts fram.

Återtagssystemet försvinner i stort sett genom reformen och kräver organisatoriska åtgärder för att säkra marknadens funktion. Reformförslagen är i övrigt välkomna och går genomgående i en riktning mot en marknadsstyrd politik i stället för en bidragsstyrd dito.
De två stora utmaningarna för SFR under 2012 hänger ihop men har lite olika utseende.
Den första – den fortsatta organisationsprocessen inom SFR – handlar framförallt om beslutsamhet om lämpligaste organisation för det svenska yrkesfisket och hur alla delar av fiskenäringen syns och får sin organisatoriska hemvist.

Begriplig organisation – och överskådlig
Det är många olika intressen att ta hänsyn till, såväl fiskemässigt som geografiskt. Dess­utom måste organisationen vara begriplig och överskådlig för omvärlden och – inte minst – rätt dimensionerad. Slutligen bör organisationen ta tillvara alla de förutsättningar som ges i den framtida fiskeripolitiken som tydligt pekar på fiskenäringen med ett budskap: – ta ansvar för förvaltning och samarbete med forskningen och redskapsutveckling.
– Detta kräver en både noggrann och snabb beslutsprocess för att förbereda svenskt yrkesfiske för denna nya politik. Dessa processer ligger parallellt och helt rätt i tiden.

Vart tionde år
Den gemensamma fiskeripolitiken inom EU reformeras vart tionde år. I de aktuella reformförslagen är som vanligt resursförvaltningen central. Den förra reformens tema med övergång till långsiktiga förvaltningsplaner fullföljs, men en nödvändig förutsättning för dessa pekas ut som en viktig uppgift för medlemsstater och näring – det vetenskapliga underlaget måste bli bättre!
Kommissionen konstaterar att det saknas både analyskapacitet och data. Ett sätt att åtgärda dessa brister är krav på samarbete mellan fisket och forskningen. SFR har under många år efterlyst just ett sådant formaliserat samarbete men fått ett njuggt mottagande av Fiskeriverket. Nu får den nya Havs- och vattenmyndigheten regeringens uppdrag att genomföra ett sådant samarbete när hela EU-politiken går i den riktningen.
Kommissionen säger även i sina förslag och underlagspapper att framtida förvaltningsplaner och kvotbeslut med inriktning på s.k. MSY (Maximalt hållbart uttag) kräver ett betydligt bättre vetenskapligt underlag.
– Man kan lätt konstatera att en mer fullständig och aktuell vetenskaplig rådgivning kommer att dröja ett antal år att bygga upp även om man börjar 2013-2014.

Överförbara kvoter
Kommissionens reformförslag innehåller även krav på regelsystem hos medlemsstaterna för individuella överförbara fiskerättigheter, nu kallas de TFC:s, men många känner igen ämnet som ITQ:s. Förkortningarna är som vanligt många, men grundidén är i vart fall att fiskaren ska kunna köpa och sälja fiskenyttjanderätter.
Enligt kommissionens förslag ska detta vara ett obligatorium för medlemsstaterna att inrätta se­nast den 31 december 2013 och gälla alla fartyg över 12 meter samt alla fartyg som fiskar med släpredskap. De ska stå medlemsstaten fritt att utöka systemet till övriga delar av fisket. Kommissionen omnämner vissa möjliga och särskilda hänsynstaganden till fiskeberoende områden, småskaligt fiske, gynnande av miljöanpassade redskap samt nytillkommande fiskare. Den danska lagstiftningen nämns som exempel där fartyg under 17 meter erhållit 10 % extra tilldelning till de individuella kvoterna av torsk och äkta tunga.

Egenlösning
Motivet bakom denna föreslagna utveckling mot individuella och marknadsbaserade system är att strukturinslagen i den kommande fiskefonden helt och hållet stryks. Det blir med andra ord upp till näringen själv att lösa strukturella frågor och se till att flottan är anpassad till tillgängliga resurser.
Hela resonemanget borde även innebära att en reglering av fiske­flottans kapacitet i form av ton och Kw blir helt onödig, och den delen av lagstiftningen borde kunna avskaffas. Den delen finns emellertid inte med i förslagen utan kommissionen vill fortsatt ha möjlighet att övervaka storleken på medlemsstaternas fiskeflottor.

Återtagen bort
På marknadssidan kommer återtagssystemet att avskaffas och inte ersättas av något annat än möjligheten för producentorganisationer att besluta om riktpriser, men med lagring/frysning som enda alternativ vid en överskottssituation.
Däremot innehåller förslaget till gemensam marknadsförord-     ning en rad förslag om producentorganisationer och hur dessa ska kunna verka för långt fler uppgifter än att sköta prisreglering.
Kommissionen pekar ut producentorganisationer som de organ som förväntas ta omhand i stort sett allt från produktionsplanering, kvotadministration, egenkontroll mm.

Välkomnad utveckling
Näringen bör som en helhet välkomna denna utveckling som naturligen leder till ett förenklat regelverk med mindre behov av byråkrati för fiskeriförvaltningen. Även villkoren i den fiskefond, EMFF, som föreslås går i samma riktning.
Det har under reformprocessen talats en hel del om regionalisering av fiskeripolitiken. Förslagen kommissionen har lagt i denna del är inte mer än en uppmaning om möjligt samarbete på regionala plan. Ett första försök har gjorts i ett samarbete mellan Östersjöländerna i det s.k. BALTFISH, men kommissionen synes mena att det framtida dylika samarbetet ska gå hand i hand med de rådgivande nämnderna och kommissionens eget arbetsprogram i stället för internationalisering av frågor som  egentligen är nationella frågor. Även i denna del av förslagen har kommissionen utvecklat sina tankar i underlags-pm och pekar rent operationellt på samarbeten mellan producentorganisationer över landgränserna.

Inressant för fisket
Sammanfattningsvis går re­formförslagen i en marknadsriktning som innehåller mycket intressant för fiskets organisationer att ta hand om - för bästa utkomster och utvecklingsmöjligheter för sina medlemsföretag och enskilda fiskares framtid.

– Det är i ljuset av detta organisationsprocessen inom SFR ska ses.