I den debatt som förts angående ålbestånden har man kunnat få intrycket att det är det svenska 
ålfisket som är hotet mot ålbeståndet.

– Verkligheten ser annorlunda ut, men då tiger myndigheterna och även miljörörelsen.
Det skriver SFRs avd 9 Halland, i ett uttalande som antogs vid styrelsemötet  den 30:e december 2010 i  Träslövsläge.

Avdelningen menar att det inte bara är frågan om utvandrande ål som slaktas i vattenturbinerna, utan även i hög grad
 glasål som sugs in i värmeväxlare och kokas.
– Även ålyngel följer med processvattnet in i industrin och dödas.

Hallandsavdelningen är vidare mycket kritisk mot att det inte heller talas det om all den glasål som som konserveras för konsumtion i Sydeuropa.
 Från och med år 2012 inför EU exportförbud för glasål utanför EU. För den som inte är insatt i frågan kan detta ses som en framgång för bevarandet av ålen.

– Effekten blir förmodligen den motsatta. Eftersom beslutet inte är kopplat till ett beslut mot konsumtion av glasål så kommer det endast att innebära att konservindustrin i Sydeuropa får billigare råvara; detta är ett cyniskt spel där Sverige ska öka utvandringen av blankål, som ska yngla fram glasål för den sydeuropeiska konservindustrin! skriver Hallandsfiskarna.

– Det är märkligt att svenska myndigheter i praktiken ställer upp på detta spel och endast inför restriktioner mot ålfisket, påpekar Hallandsavdelningen, som är av den uppfattningen att ålen kan ha sin plats även i ett framtida halländskt fiske.
– Detta kräver dock en väl genomarbetad förvaltningsplan för ål, där fisket har sin självklara roll, ett framtida fiske kräver också tillgång till glasål i levande form, skriver avdelningen.

Med uttalandet kräver SFR avd 9 Halland, att Fiskeriverket tar sitt myndighetsansvar och tillsammans med SFR och dess representanter utarbetar en hållbar plan, för såväl ålfisket som ålbeståndet i Sverige .