Sveriges Fiskares Riksförbund lämnar i denna framställan några förslag till förändringar av regelverket kring det svenska ålfisket. Bakgrunden är att våra medlemmar önskar lika möjligheter att fiska ål som i andra EU-medelsstater. Den plan för ålfisket som gemenskapen beslutat om har i praktiken blivit ett lapptäcke av olika planer och därmed även olika möjligheter för ålfiskare att bedriva sin verksamhet. Sammanfattningsvis går förslagen ut på att fortsätta fisket efter gulål på Västkusten och göra detta till en del av framgången för en mer gedigen vetenskaplig grund samt en skyndsammare utvandring av blank ål samt därmed även återhämtning av ålbeståndet generellt.

1. Möjliggör fortsatt fiske efter gulål längst den svenska västkusten och använd denna ål för utsättning och uppväxt och transformering till blankål i svenska insjövatten.

Tillskottet av blankål på svenska västkusten är obefintlig, eller av mycket liten omfattning. Det saknas vetenskapliga uppgifter som visar att ung ål på västkusten blir könsmogen. Enligt vår uppfattning har forskningen i detta hänseende inte fastställt omvandlingen utan endast påstått att det görs troligt.

Den mångåriga och utmärkta forskning som kan noteras avseende ålens omvandling till blankål har gjorts inom sötvattensområdet. Den ringa forskning som presterats avseende ål på västkusten noterar själv vid flera tillfällen att den saknar trygghet i påståendet att ålen omvandlas till blankål. Annan forskning har fortsatt sitt arbete med den primära forskningens osäkerhet som grund i sin vidare bearbetning, vilket följaktligen inte fört saken närmare konklusion.

Den blankål som levererats från västkusten före införandet av förbudet mot blankålsfisket noteras i huvudsak ha fiskats vid åmynningar eller fångats i ålkistor som tömts i samband med hämtning av annan ål på västkusten, men har i statistiken felaktigt noterats som fångad på västkusten.

Vi kan notera ett stort samband mellan fiske i åmynningar och fångst av blankål, samtidigt som det noteras ett bristande samband mellan fångst av blankål i övriga områden. Det bristande sambandet ses klarast ju längre norrut man befinner sig i det att Östersjöålen inte når hit i samband med sin vandring.

Vi kan också notera att bristen på fångad västkustblankål inte beror på annorlunda fiskemetod, då västkustens redskap visat sig kunna erhålla blankål å andra lokaliteter där blankål finns i stor omfattning.

Vi har genomfört ett antal intervjuer med fiskare, ålhandlare samt personal vid Fiskeriverket med ett perspektiv på flera tiotal år bakåt i tiden. Därjämte har noterats ännu äldre andrahandsuppgifter. Ingen av de intervjuade erinrar sig fångst av blankål, tydande på produktion å västkusten. Vi ser inga skäl att bedöma avgiven information som falsk.

Avbrytande av gulålsfisket på svenska västkusten innebär således ingen förstärkning för den europeiska ålen.

Beslutet som fattats i detta avseende saknar enligt SFR vetenskaplig grund och kan i denna del ha fattats av andra skäl än vetenskapliga. Det är SFR med medlemmars ambition att öka kunskapen och därmed förstärka den vetenskapliga grunden för framtida beslut.

Därför önskar vi att myndigheten att reviderar beslutet i denna del enligt följande:

Behåll det svenska gulålsfisket på västkusten, genom att revidera tidigare beslut av Fiskeriverket, eftersom detta fiske inte påverkar nettotillskottet av lekmogen ål. Villkora även fisket med krav på utsättning av en del av fångsterna i svenska insjövatten.

2. Öka utvandringen av ål till Sargassohavet genom s.k. trap- and transport – samt att glasålsfisket och användning av denna som utsättningsmaterial begränsas eller upphör helt.

Fiskeriverket har för sin analys använt nulägessituationen (eller äldre uppgifter) avseende glasålens situation i Europa. Verket borde egentligen ha analyserat förväntad framtida situation för glasålen inför sitt beslut. Föråldrade förhållanden medverkar menligen till felaktiga beslut.

Vi stödjer i denna del till fullo Naturvårdsverkets syn på trålning efter glasål. I ett brev av den 6 maj 2011 konstaterar verket att ”Utsättningar av glasål bedöms som en ineffektiv metod eftersom dödligheten i hanteringen är stor och ålarna hämtas från bestånd som inte har något överskott på ål.”

(Naturvårdsverket: Brev av den 6 maj 2011, NV-03357-11)

Utöver detta konstateras att Naturvårdsverket gör bedömningen att utplantering av glasål av arten anguilla anguilla från andra delar av Europa inte ger något nettotillskott ”eftersom ålarna hämtas från samma ”bestånd” som utsättningen är tänkt att förstärka.”.

( Naturvårdsverket NV-03357-11)

Vi noterar att Naturvårdsverket utgivit bidrag till forskning i Fiskeriverkets regi, med en summa om drygt 1,1 milj. kronor år 2008.  Detta för att undersöka ålyngelutsättningars bevarandevärde för lekbiomassa. Resultat är i sken av brevets text tydligen inte positivt.

(Naturvårdsverket N238-08/Dnr.319-8199-08)

SFR bedömer trovärdigheten i Naturvårdsverkets analys som stor och Fiskeriverkets analys i denna del som ringare.

Vi stödjer även i denna del den rapport som utgivits av Havsmiljöinstitutet (2011:1), vilka hävdar att nettotillskott dubbelräknas i samband med användande av glasål för utsättning i insjövatten.

Vi stödjer även ICES rapport dec 2010, vari ICES ger sin syn på lämplig hantering av ålyngel innevarande år:

“Given the current record-low abundance of glass eels, ICES reiterates its concern that glass eel stocking programs are unlikely to contribute to the recovery of the European eel stock. This is because (a) there is no surplus anywhere of glass eel to be redistributed to other areas and (b) there is evidence that stocked/translocated eels experience impairment of their navigational abilities.” (ICES advice 2010, avsnitt 9.4.9)

Argumentet mot fiskets remissvar avseende nettotillskottsberäkningen bortfaller därmed i samband med den ende opponentens nedläggning.

Vi hyser dessutom stora betänkligheter i huruvida glasål i en framtid kommer att bli tillgänglig för den svenska marknaden. Det material vi genomgått har ett innehåll som tyder på att glasål i en framtid över huvud inte kommer att önskas exporteras eftersom det nationellt kommer att bedömas att behovet av avelsål kommer att behöva täckas i de områden där glasålen naturligt ankommit. Om export trots allt kommer att ske, konstateras att exportförbudet till länder utanför EU endast gäller under tiden fram tills dess att samtliga länders ålplaner godkänts. När full verkan av konkurrens mellan ål för utsättning och ål för konsumtion i t.ex. Asien inträffar, så kan antas att glasålen blir tämligen dyr.

En analys borde också ha gjorts av förbudet mot fiske på västkusten i avseende på framtida möjlighet att medelst trap & transport förbipassera de 140.000 ålindividerna intill dess kraftbolagen hunnit bygga om sina verk. Om handeln med gulål försvinner lär även den svenska ålhandeln försvinna utomlands, enligt till Fiskeriverket inlämnade remissvar. Fiskeriverket synes ha förtroende för att den svenska ålhandlarna av ideella skäl fortsätter verksamheten, innebärande att transportmedel och kunskap finns kvar. Eller anser man att kraftbolagen bör införskaffa tankbilar och chaufförer, eller har man möjligen haft tillit till annan, för oss okänd aktör?

En framtida utebliven importmöjlighet av glasål i samband med en försvunnen kunskap om utvinnande av sättål från västkusten innebär att ålplanens utplanteringsdel inte längre kommer att fungera oavsett inriktning.

Myndigheten uppmanas att på nytt bedöma resurshanteringen av ålbeståndet genom övervägande av användning av sättål i stället för glasål. Det ger dessutom betydligt kortare tidsutdräkt mellan planteringstillfälle och lekmognad, vilket innebär att stödet för den europeiska ålen blir verkställt avsevärt tidigare. Därutöver innebär västkustålen en större trygghet i tillgången på utplanteringsmaterial.

Förutom de två åtgärderna ovan bör även några andra delar av regleringen kring ålfisket ändras. För närvarande kan inte åltillstånden överlåtas, inte ens inom samma företag, vilket omöjliggör genarationsväxlingar. Det gör i sin tur att kunskapen om ålfisket försvinner på sikt. SFR har förstått den s.k. Europeiska ålplanen så att ett fortsatt, men dock begränsat fiske är målet vid sidan om huvudmålet att säkerställa ökad utvandring av blankål. Mot den bakgrunden och vårt geografiska läge föreslår vi följande ändring i regleverket:

Fördela positiva effekter av ovan nämnda punkter på fisket i Östersjön, särskilt genom möjliggörande av generationsväxlingar i syfte att bevara kunskap, företag och intresse samt harmonisera reglerna i Öresund genom förhandlingar med Danmark.

SFR har genom vår interna beredning av ärendet kommit fram till följande åtaganden för att förstärka förvaltningen och fullfölja tidigare arbete och samarbete med kraftindustrin och myndighet:

Att helhjärtat bistå för uppfyllande av förbipassage av de 140 000 individer lekmogen ål som avtalats mellan staten och kraftindustrin intill dess att kraftindustrin klarar detta medelst ombyggnation.

Att utöver kraftindustrins åtagande bistå med ytterligare ålindivider.

Att se till att sättål fångas i västerhavet, transporteras och utplanteras i inlandsvatten och i Östersjöns utmärkta uppväxtområde.

Att bistå med resurser för inköp av sättål efter förhandling om behov, platser och logiststiska möjligheter.

Ovanstående utfästelser har redan befästs medelst förberedda beslut och avtal, varför revision av Fiskeriverkets beslut omgående gör utfästelserna operativa.

Med vänliga hälsningar,

Sveriges Fiskares Riksförbund

Henrik Svenberg                                                              Mats Ingemarsson