Avd 9 Halland motionerar om huvudavtal med myndigheter.
Till den förra ordinarie kongressen hade SFR avdelning 9 Halland ingett en motion om huvudavtal. Motionen avslogs med stor majoritet; det är uppenbart är att man inte förstod motionens innebörd.
Ett huvudavtal med innebörd att man fastställer en bestämd förhandlingsordning och att alla frågor av dignitet ska upp på bordet och diskuteras är vad gäller svensk arbetsmarknad en väl inarbetad metod. Denna metod har varit en av grundstenarna i välfärdsutvecklingen. Att dessa överläggningar förs mellan organisationer, eller som det kallas Parter, har varit en garanti för att nå resultat som gagnar ett flertal och man undviker anarki.
Att använda principen ”snacka med verket”, visar på ett förakt inte bara mot yrkesbröderna utan även mot tjänstemän på myndigheten. Det är också så att ett huvudavtal visar att man tar ansvar för framtiden och att man har den mogenhet som krävs.
Ett huvudavtal bör innehålla:
• att man bestämmer hur olika frågor inom fisket ska behandlas; samt
• att fisket ska delta i utvecklingen av samtliga frågor av dignitet, som berör fiskets utveckling.
Inom detta ska det även finnas delavtal, som reglerar utredningar, utveckling av fiskemönster, fiskerättigheter, redskap, teknikavtal samt arbetsmiljö.
Ett annat viktigt område är miljöutvecklingen i havet; här bör även ett gemensamt program arbetas fram.
En sådan här typ av avtal innebär att fisket blir en stadfäst del av den svenska fiskeriutvecklingen och den fordrar ansvar både från myndigheter och fiskets organisation.
Eftersom ett avtal av denna dignitet kommer att fordra mycket kraft från fiskets organisation och även sätter in fisket på ett nytt sätt, integrerat med myndighetens arbete, är det naturligt att kostnaderna för detta bestås med allmänna medel, förslagsvis från Fiskeriverket.
Avdelning 9 Halland föreslår att kongressen ger i uppdrag att SFR ska arbeta enligt motionens anda och mening.
Styrelsens svar:
Förbundsstyrelsen konstaterar inledningsvis att avdelning 9 Halland till den ordinarie kongressen år 2007 motionerade angående samarbetsformer med myndighet. Då förfäktade avdelning 9 Halland i huvudsak samma saker som argumenteras för i den förevarande motionen.
I förbundsstyrelsens yttrande då anfördes att licenskravet (yrkesfiskelicens) ej kan anses som ett anställningsliknande förhållande (således ej fråga om staten såsom arbetsgivare och yrkesfiskaren såsom statligt anställd).
Förbundsstyrelsen ansåg inte det som en framkomlig väg, eller ens principiellt önskvärt, att införa medbestämmandeavtal och reglering av förhandlingsordning när det gäller fiskeripolitiken eller regelverket därför. Vidare anförde förbundsstyrelsen det uppenbara med avseende på finansiering – att yrkesfiskarnas intressen ej skulle kunna tillvaratas på ett gott sätt om förbundets verksamhet finansierades av någon annan än just uppdragsgivarna, dvs. yrkesfiskarna själva.
Konklusionen då var att förbundsstyrelsen inte på något sätt kunde komma till slutsatsen att förbundet ska sträva efter att bli en avtalsslutande organisation i den mening som anfördes i motionen. Kongressen beslutade, dock med reservation från avdelningens sex kongressombud, att avslå motionen.
Förbundsstyrelsen konstaterar nu att den förevarande motionen är i sak likalydande med den som den förra ordinarie kongressen med stor majoritet beslutade att avslå. Idén om huvudavtal har upplysningsvis sin grund i det så kallade Saltsjöbadsavtalet (det första huvudavtalet från 1938), som länge utgjorde själva sinnebilden för hur fackföreningar och arbetsgivare förmådde organisera sina motstående intressen utan att lamslå arbetsmarknaden och ekonomin i Sverige.
Förbundsstyrelsen konstaterar att SFR såsom branschorganisation (ideell förening) företräder yrkesfiskare (jfr. förbundets stadgar, § 1), det vill säga såväl arbetsgivare som arbetstagare på fiskets område. SFR är således inte i den mening som motionärerna tycks anse en ”ren” fackförening med en klar motpart i form av Fiskeriverket eller någon annan myndighet; ej heller är det så att det på fiskets område finns någon motpart, eftersom staten (Fiskeriverket, som för övrigt snart ej längre kommer att existera i sin nuvarande form) varken kan eller ska anses såsom arbetsgivare (motpart). I dessa delar anser förbundsstyrelsen att motionens författare har missuppfattat verkligheten.
Förbundsstyrelsen föreslår kongressen att avslå motionen.