Avdelning 68 Norrbot­tens Kust­fiskarförbund motionerar gällande ut­veckling av det kustnära fisket i norra Sverige

Det kustnära fisket i Bot­tenviken efter vild lax ifrågasätts, trots att tillgången på vandringslax bevisligen ökat under 2000-talet.
Yrkesfiskarna upplever, med ständiga regleringar och senfärdig handläggning, att tjänstemän på Länsstyrelsen i Norrbottens län bromsar yr­kes­fiskets utveckling och därmed lönsamhet, vilket försvårar rekryteringen och generationsväxlingen inom näringen.
Samtidigt ställs det stora förhoppningar på att yrkesfisket och näringens företrädare ska kunna leverera råvaror och färdiga produkter för att ut­veckla regionen, inte minst besöksnäringens entreprenörer.
Laxfisket i framför allt Kalix älvs mynningsområde har un­der de senaste decennierna starkt begränsats genom en utglesning av vantalet fiskeplatser samt begränsningar ge­nom fredningstider.
I älvmynningen fanns 1982 cirka 70 fiskhus (fällor och    ryss­jor) och cirka tio år senare var antalet nere på 13 fiskhus tillhörande en yrkesfiskare samt elva fiskhus tillhörande fritidsfiskare (varav sex inlöstes året inför nästkommande fiskesäsong). Allt drivgarnsfiske försvann hösten 2007.
I dag finns det kvar 18 fiskhus i Kalix älvs mynningsområde, där cirka hälften av tio licensierade fiskare i Kalix älvs vattenområde försörjer sig en­bart på fisket.
Ett faktum är att laxreproduktionen i Kalix älv på intet sätt hotas av det begränsade fiske som i dag bedrivs i Kalix älvs vattenområde.
Norrbottens Kust­fiskare­för­bund har på senare år kunnat notera en stor ökning av laxuppgång i älven.
Det teoretiska taket för produktion av smolt i älven har uppgetts till 250 000. Målet med de tidigare restriktionerna var att uppnå hälften av denna kapacitet. Detta mål har sedan länge överträffats.
Smoltpro­duktionen i Kalix älv var enligt Fiskeriverket 481 000 sommaren 2006, 513 000 sommaren 2007 och knappt 800 000 sommaren 2009.
För 2010 beräknas den siffran högre, och detta ska sättas i relation till beräkningar för några år sedan där målet för 2010 var satt till 488 000.
Fiskeriverket tvingas ständigt att förändra målen, eftersom reproduktionen kraftigt har underskattats och detta har under åren påverkat yrkesfiskets möjligheter efter kusten.
Att produktionstaken sattes för lågt kan härledas till rest­riktioner kring hotet av laxsjukdomen M74 som bevisligen inte drabbar den vilda laxen utan nästan enbart odlad lax som kraftbolagen sätter ut i reglerade älvar.
Ju längre norrut man kommer desto tidigare på säsongen vandrar laxen upp i älven. Naturlaxen går även upp tidigare än den odlade laxen. Detta måste man ta hänsyn till när man beslutar om fredningstider. Fisket i Kalix älvs vattenområde utgör endast en liten del av det totala fisket av Kalixälvslax.
Fiskeriverkets beräkningar visar att 90 procent av den fiskade mängden vildlax tas upp söder om länsgränsen, företrädesvis i Östersjön.
I förordningen finns inskrivet att 50 procent av antalet laxar ska tas upp vid kusten. Detta har på grund av restriktioner genom åren varit omöjligt att uppnå. En stor del av kustkvoten har därigenom återgått till fiskare i Östersjön.
Fiskeripolitikens målsättning att utveckla det kustnära yrkesfisket kan inte nås utan att det ges rimliga förutsättningar. Om man menar allvar med att behålla en levande fiskerinäring krävs aktiva insatser och minskade restriktioner. Den naturliga laxstammen är stark och tillgången är tillräcklig för både ett småskaligt kustfiske och ett bra sportfiske vid kust och älv.
Trots den betydande uppgången av vildlax i flera Norr­landsälvar har WWF klassat den vilda laxstammen som akut hotad och därför rödlistat den. Som grund för detta anförs att bestånden är svaga i några naturälvar, som inte ligger inom vårt fiskeområde.
Rödlistningen leder till stora problem på marknaden, eftersom säljare och konsumenter reagerar negativt på produkten.
Den dispens som finns för dioxinhalten i vildlax måste förlängas och detta kräver en aktiv bearbetning från näringens sida.
Vårfredningen vid naturälvarna består trots en dokumenterad uppgång och reproduktion av lax i älvarna. Fiske­riverket justerar kontinuerligt upp de reduktionsmål som man har i förhållande till älvarnas kapacitet.


Avdelning 68 yrkar att kongressen beslutar att SFR aktivt ska driva frågan om ett borttagande av försommarfredningen av lax för yrkesfiskare i Kalix älvs vattenområde samt att SFR aktivt ska verka för ett borttagande av de årliga dispenserna kring yrkesfisket (som handläggs av länsstyrelsens tjänstemän).

Styrelsens svar:

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning vad gäller det felaktiga ifrågasättandet av det kustnära fisket i Bottenviken efter vild lax.
Förbundsstyrelsen önskar i anledning av motionen hänvisa till det arbete som har utförts i laxarbetsgruppen under den regionala rådgivande nämnden för Östersjön, vari Gunnar Asplund är ordförande i den förra och Reine J. Johansson i den senare.
Förbundsstyrelsen önskar härtill nämna att den till fullo delar uppfattningen att fiskeripolitikens målsättning att ut­veckla det småskaliga kustnära fisket inte kan nås om inte rimliga förutsättningar för detta fastställs, företrädesvis av just de som talar om behovet av åtgärder för att just nå detta mål.
WWF har genom sin frånvaro av kontakt med verkligheten rödlistat mycket som inte bort rödlistats. Förbundsstyrelsen konstaterar att detta endast genom saklig och korrekt informations påtalande gång efter annan kan ändras så att listningen blir korrekt.
Förbundsstyrelsen delar mo­tionärens uppfattning vad gäller en förlängning av dispens för dioxinhalten i vildlax.
Avslutningsvis önskar förbundsstyrelsen instämma i upp­fattningen att försommarfredningen av lax för yrkesfiskare i Kalix älvs vattenområde bör tas bort samt att de omtalade årliga dispenserna ävenså de bör tas bort.

Förbundsstyrelsen föreslår att motionen ska bifallas.